Då man är mammaledig så flyter alla dagar samman, helg, vardag det gör det samma.. Den enda skillnaden är väl att Leia och gubben gör oss sällskap då det är helg..

Men nu då man jobbar så känner man återigen den där längtan att få gå och lägga sig på fredag och veta att med lite tur så kan man få sova iaf till åtta,, detta är ju helt beroende på hur Leia tycker att vi är värda att sova;-)

Spelar ingen roll om vi delar upp mornarna, vi bor i en ynka trea så varje decibel skär in i sovrummet så sova medans Leia är uppe och stökar finns inte, jo gubben klarar det, men han skulle å sin sida kunna sova sig igenom en jordbävning, så trött människa är han ;-)

Men men jobbet går kanon och jag känner mig levande igen..Jag älskar mina barn och jag älskar att vara hemma med Dylan och ser framemot allt julstök vi ska göra då dessa veckor gått, men jag älskar oxå att få vara för mig själv och känna att jag gör annat än att vara mamma..

Sen att huset jag jobbar i en en harmonisk arbetsplats gör nog oxå sitt :-) Gillar personalen och barnen är underbara sen att vara i köket är faktiskt skoj, även om det såhär i början är lite svårt att räkna på maten men lagom till sista dagen har jag säkert klurat ut det :-)

Det jag saknar mest ändå nu då jag jobbar är träningen, orkar inte på kvällarna sen vill jag umgås med barnen dom få timmarna och då dom sover så är jag död för soffläge..Men i helgen så blir det träning:-)

Nu borsta nötterna och pussa familjen hejdå och sätta mig i ett trångt tåg in till stan :-)

Igår var min första dag att kliva ur mammabubblan för 3 veckors jobb och det var hur skoj som helst :-)

Är ju i köket och lagar mat och tanken är att jag sen ska vara i barngrupp där det behövs men igår var en väldigt lugn dag så ja sorterade frysen, är ordningsnörd och måste ha saker på sin plats ;-) sen putsade jag ugnen mm innan jag gick ut på gården och läste lite Bamse för några barn...

Är inne och jobbar i ett väldigt mysigt hus med trevliga tjejer så dagen gick förvånansvärt fort och inga större problem att ta sig upp idag heller..

Vet inte men jag känner verkligen att det var detta jag behövde och jag kommer nog mysa extra mycket sen då mammaledigheten startar igen efter denna paus..

Dylan verkade dock inte saknat mig för då jag kom hem och ville gosa så kolla han på mig som ett frågetecken och vände sig mot pappsen med armarna i luften,, så populär och saknad var jag av lilleman ;-)

Nä nu ska jag kila till tåget men ikväll kommer veckans resultat in oxå och det fortsätter neråt tack o lov...

Ha en skön dag..

Fick denna lilla utmaning från Michans blogg och eftersom jag inte har så mycket annat att göra just nu då lilleman sover så tar jag mig an den :-)

Just idag sållar jag mig till skaran av grabbar då dom är lite sjuk för jag känner mig f*n döende pga sömnbrist, halsont och en jäkla massa snor som täpper igen mina andningshål..Nä usch kan inte minnas när jag var sjuk sist och då jag väl blir sjuk så blir jag riktigt sjuk oxå..Sen att ha två barn som skas tas hand om då man bara vill ligga kvar under täcket sitt och fortsätta sova gör ju det hela ännu roligare..NOT!!!

Planerna för dagen är iallafall spräckt då shopping i Vällingby får dras ut till jag känner mig piggare, Leia fyller ju år på måndag och måste ju få lite presenter även om vi kommer fira henne nästa lördag så lite tid har jag ju på mig att shoppa till henne..Men ica maxi måste jag till idag då både kyl och frys ekar tomt och dagens lunch för mig får bli en avocado då hunger och ork inte står högst upp nu..

Nä nu ska jag krypa under filten och tacka bolibompa för att dom tar hand om Leia tills vi ska gå och sen blir det att krypa ner i sängen och sova sova sova...Kampen mot baciluskerna har startat..

Vaknade imorse av några ENORMA smärtor i magen och dessutom jävligt illamående så det var bara att kolla datum och javisst är det så..

Dagen för kvinnoveckan närmar sig så nu sitter jag med lite mildare smärtor och inväntar floden av blod...

Hade inte alls såna här smärtor efter att Leia föddes och detta är ngt som jag sluppit dom senaste åren men minns så väl i gymnasiet då jag var och varannan månad fick hoppa in hos sjuksyster för att lägga mig på britsen och invänta pillrets värkan.. Att laga mat var inte optimalt med dessa åkommor:-(

Och nu är jag där igen och har nu slängt iväg ett mail till min barnmorska för att ta tag i efterkollen som vi fick ställa in samt att få något super preventivmedel som tar bort mina åkommor och som dessutom är 100% säker, vill inte ha fler barn då dom jag har räcker gott och väl;-)

Nä idag blir en tråkdag inomhus och så fort Dylan slaggat in så ska jag utmana Leia i lite spel:-)
Vi behöver skratta lite ihop istället för alla bråk vi för tillfället har(mer om det i ngt annat inlägg)...

Sen senare idag så blir det en försenad 2 månaderskoll för Dylan och det ska bli enormt spännande att se hur mycket han har vuxit sen sist:-)??

Nu lite lunch för mig och Leia.. Pannkakor till donnan och min LCHF fisk från gårdagen till mig(är inne på 5 dagen nu och ser fram emot väg och mätdagen på måndag:-) )

^^^^Se you later^^^^

Två veckor har nu passerat sen Dylan kom till världen och allt är så underbart med honom, men tyvärr så lever jag inte i någon typisk bebisbubbla just nu..

Jag har drabbats av en släng av babyblues och mycket från mitt förflutna har dykt upp i form av tankar och även sånt som sker i nuet speglar mitt inre nu..Jag har ångest över vad som sker och vad som komma skall och jag får ännu större ångest över att jag inte är sådär superlycklig som jag *bör* vara..

Att jag sen tycker allt härhemma är jobbigt just nu och har stora funderingar på VARFÖR jag bor i den här stan överhuvudtaget?? Vad har jag som får mig att stanna här?? Ett jobb, men är det så mycket värt så att jag ska stanna??

Vet ju också att bara för att jag byter stad så försvinner inte problemen, men om nu staden är ett av problemen så kanske det vore en bra ide att lämna den bakom sig??

Oh, jag hatar denna jävla deppighet och värst är det då jag ammar, det är som att något sköljer över mig inifrån och jag kan sitta och böla i min ensamhet då ingen ser, för att jag har något så vackert hos mig och att jag inte får vara sådär överlycklig över det..

Att jag sen ser på Leia att hon just nu inte mår så bra gör inte saken bättre och tyvärr har jag såå dåligt tålamod med henne nu och hennes trotsrevolt mot oss.. Hon vill inte vara hemma, hon vill inte sova, hon vill ingenting som vi säger utan säger vi Bu så säger hon Bä just nu och jag visste att det skulle bli jobbigt, men kanske inte såhär jobbigt:-(

Jag vill att vi alla ska må bra och känna lycka härhemma, men nu är det bara tjafs och tråkigheter som speglar vår vardag och jag/vi försöker verkligen köpslå med Leia för att få henne på bättre humör, men hon blir ALDRIG nöjd..

Har iallafall tagit upp detta med min depp med BVC och det är ju jättevanligt att man får en liten släng av babyblues i början, men skulle detta inte gå över så tycker hon att vi ska ta kontakt med en kurator för att få hjälp, har ju en väggkraschning i bagaget som resulterade i besök hos psykolog en gång i veckan och vill ju inte att det ska gå så långt denna gång, men det är iallafall skönt att vår underbara BVC sköterska är så förstående..

Ska denna vecka försöka fokusera på mig själv och min fysiska del och det ska ske med promenader och lättare hantelträning, nästa vecka fokuserar jag på att ta mig till gymmet och jag tror att mitt inre kommer börja må bättre av det samt att jag nu ska ta tag i jakten på kilona:-)

Nu har jag fått lätta mitt hjärta iallafall..

Vet inte om det är någon form av förlossningsdepression som sköljer över mig dagligen och gärna då jag sitter och ammar Dylan.. Men jag känner någon slags tomhet inom mig..

Hur man nu kan göra det då man har världens vackraste barn hos sig är en gåta, men jag saknar min gravida mage(jag som inte gjorde annat än hatade den) jag saknar den ständiga väntan och förväntningen över vad som komma skall och jag saknar *mitt* rum på SÖS och har under dessa två dagar då vi varit inne och vägt Dylan (som förövrigt lyckades gå upp hela 200 gram på ett dygn:-)) och gått förbi avdelning 53 känt en saknad att få tillhöra dom och ligga inne på rum 13 och bli ompysslad av alla dessa underbara barnmorskor..

Har tänkt tillbaka en vecka och då låg jag hemma med regelbundna värkar sen tidig morgon och trodde mig behöva åka in under natten.. Det bidde ju inte så utan söndag blev måndag och det blev ju nästan tisdag innan han behagade komma och kanske är det någonstans där som gör att jag mår som jag gör.. Det blev ju inte riktigt som jag hade föreställt mig, även om jag var relativt öppen över att saker och ting skulle kunna ta andra vägar så blev jag helt övermannad över att jag var såpass känslig som jag var?? Tror mycket berodde även på den trötthet jag kände och hade jag inte fått EDA innan dom började ge mig värkstimulerande droppet så hade jag nog inte klarat av att krysta ut krabat överhuvudtaget för jag var så förbaskat trött just då innan det kom igång och ville bara sova..

Men nu sitter jag här med min vackra Dylan och känner tomhet över något jag inte kan sätta finger på och ångest över att detta är min sista bebistid och jag ska verkligen ta tillvara och njuta av varje minut och dag tillsammans med Dylan innan han ska skolas in om sisådär 15 månader, men det är något jag absolut inte vill tänka på nu..

Nu ska jag slappa lite innan Dylan ska väckas för sitt elvamål och jag måste bara säga att han är raka motsatsen till Leia då det gäller sömn och humör hittills och vi håller verkligen tummarna för att vi fått oss en krabat som gillar att sova:-) Ibland då man tittar till han så ligger han där i sin säng och filosoferar för sig själv utan att ens pipa till och jag kan säga att med Leia så var det som att ha ett plåster vid sin sida 24/7 och det tär på en rejält..

Imorrn blir han en vecka gammal och vi ska till BVC för ännu en vägning och förhoppningsvis kanske vi kan hoppa över något mål på natten då om han nu inte vaknar av egen vilja för jag skulle behöva få sova lite mer än 3 timmar i följd..

Ska även knåpa ihop en förlossningsberättelse medans minnet är färskt:-)

Ha en skön kväll...

Ja man skulle ju kunna tro att min frånvaro inneburit att jag legat inne och kläckt fram lilla krabat, men nej då inte ska vi ha så roligt än..

Jag har bara drabbats av ännu en sömnsjuka där varje chans att få sova tas, ja sen så har man ju en familj man ska var social med oxå på helgerna, inte för att jag är vidare social och rolig, men jag finns där iallafall;-)

Dagen som har varit har jag sovit bort och nu är det dags att ta tag i lite härhemma innan vi ska återigen göra ett försök att ta  oss till Ica maxi, avbokade det igår då jag kände mig helt färdig på kvällen..

Vi måste ju ha mat härhemma och Leijsing behöver sig ett nytt *dagisset*..

Nä nu lite plock sen en varm dusch och iväg till Solna....

Ha det sålänge..

Nog för att graviditeten satt sina spår på mig i form av ett trött ansikte, en kropp som mer liknar en valross, en gång som påminner om en pingvin men TANT trodde jag då aldrig att jag såg ut som???

Hade varit och lämnat Leijsing nu på morgonen och var påväg hem igen då jag ser en liten grabb på sisådär fyra år med sin mormor/farmor gå över vägen eller han sprang väl rättare sagt..

Ingen större notis som sagt där tills jag hör..

- TANTEN, TANTEN...

Jag reflekterade över att jag inte såg någon annan på denna väg än just dom och mig så jag vände mig om och jag ser hur han har blicken mot mig..

- TANTEN såg du att jag sprang över vägen?? säger han glatt till mig

Själv var jag i någon slags chock och bara log till han, men nog tog han en liten bit av min ungdom just där och då..

Jag trodde ju för f*n att jag såg UNG ut:-) Ja eller iaf yngre ut än mina 32 år:-)

Sliten javisst, men TANT?? NÄÄÄ!!!



Nä vet hut unge!!!;-)

Känns som världens tungaste sten just nu släppt i mitt bröst efter samtalet med Försäkringskassan..

Jag är beviljad min sjukskrivning och har idag fått min första utbetalning:-)

Känns så jäkla skönt att ha fått det ur världen då vi verkligen fick skramla ihop för att få det att gå runt till förra månadens utgifter, fick ju en rätt *fet* lön på sisådär 5000 då jag nu väntat på FK´s beslut och enbart fick mina två sjukveckor från jobbet så att ha behövt skramla till även nästa månads räkningar hade verkligen blivit märkbart i vår ekonomi..

Nu tog vi ut ett litet förskott på vår semesterkassa, men tanken är väl att vi på något sätt ska skramla tillbaka dom lånande pengarna till semestern är här annars så får vi klara oss på det vi nu har, blir ju ingen utlandsresa ändåså..

Men nu är jag så JÄKLA GLAD så nu blir det rockklassiker på hög nivå och en liten städning innan lunch och min dagsvila, har ju inte fått min dagliga vila på några dagar nu så den behövs kan jag säga:-)

Just nu så handlar mycket i mitt liv om just prioriteringar..

Varje dag har jag något som jag prioriterar just den dagen, att göra allt på samma gång fungerar inte och visst har jag sagt att jag ska låta Jarkko även ta del av våra hushållssysslor så jag slipper ligga halvdöd på kvällen pga smärtan, men jag prioriterar nu då jag ändå är hemma under veckorna att ha allt sånt tråkigt klart så helgerna går åt till annat skoj och inte så mycket måsten:-)

Att jag har ont har ju ändå blivit en del av min vardag och nu är det banne mig inte lång tid kvar:-)

Den största planeringen går dock åt till att försöka undvika så mycket spring i trapporna så har jag inga aktiviteter som måste göras utanför hemmet efter lämning av Leia så går jag inte ut förrän vid hämtningen, nu har Jarkko hunnit hem några dagar så jag sluppit även det momentet..Det är tur jag har sol på min balkong hela dagarna så man kan njuta av dagarna som har varit:-)

Imorrn har jag återigen tid hos sjukgymnasten och då ska vi även testa TENS så vi får se om det hjälper mera?? Själva akupunkturen var ju skön och gjorde mig avkopplad, men tyvärr så hjälpte den inte mot smärtan:-(

Nu ska jag ta tag i det som måste göras härhemma inför helgen och sen ska jag tappa upp ett underbart varmt bubbelbad och sätta på hederliga rockklassiker och bara njuta av lugnet:-)

(Bilden är lånad från google)


Have a nice day!!