Nog för att graviditeten satt sina spår på mig i form av ett trött ansikte, en kropp som mer liknar en valross, en gång som påminner om en pingvin men TANT trodde jag då aldrig att jag såg ut som???

Hade varit och lämnat Leijsing nu på morgonen och var påväg hem igen då jag ser en liten grabb på sisådär fyra år med sin mormor/farmor gå över vägen eller han sprang väl rättare sagt..

Ingen större notis som sagt där tills jag hör..

- TANTEN, TANTEN...

Jag reflekterade över att jag inte såg någon annan på denna väg än just dom och mig så jag vände mig om och jag ser hur han har blicken mot mig..

- TANTEN såg du att jag sprang över vägen?? säger han glatt till mig

Själv var jag i någon slags chock och bara log till han, men nog tog han en liten bit av min ungdom just där och då..

Jag trodde ju för f*n att jag såg UNG ut:-) Ja eller iaf yngre ut än mina 32 år:-)

Sliten javisst, men TANT?? NÄÄÄ!!!



Nä vet hut unge!!!;-)