Babyblues..

Två veckor har nu passerat sen Dylan kom till världen och allt är så underbart med honom, men tyvärr så lever jag inte i någon typisk bebisbubbla just nu..

Jag har drabbats av en släng av babyblues och mycket från mitt förflutna har dykt upp i form av tankar och även sånt som sker i nuet speglar mitt inre nu..Jag har ångest över vad som sker och vad som komma skall och jag får ännu större ångest över att jag inte är sådär superlycklig som jag *bör* vara..

Att jag sen tycker allt härhemma är jobbigt just nu och har stora funderingar på VARFÖR jag bor i den här stan överhuvudtaget?? Vad har jag som får mig att stanna här?? Ett jobb, men är det så mycket värt så att jag ska stanna??

Vet ju också att bara för att jag byter stad så försvinner inte problemen, men om nu staden är ett av problemen så kanske det vore en bra ide att lämna den bakom sig??

Oh, jag hatar denna jävla deppighet och värst är det då jag ammar, det är som att något sköljer över mig inifrån och jag kan sitta och böla i min ensamhet då ingen ser, för att jag har något så vackert hos mig och att jag inte får vara sådär överlycklig över det..

Att jag sen ser på Leia att hon just nu inte mår så bra gör inte saken bättre och tyvärr har jag såå dåligt tålamod med henne nu och hennes trotsrevolt mot oss.. Hon vill inte vara hemma, hon vill inte sova, hon vill ingenting som vi säger utan säger vi Bu så säger hon just nu och jag visste att det skulle bli jobbigt, men kanske inte såhär jobbigt:-(

Jag vill att vi alla ska må bra och känna lycka härhemma, men nu är det bara tjafs och tråkigheter som speglar vår vardag och jag/vi försöker verkligen köpslå med Leia för att få henne på bättre humör, men hon blir ALDRIG nöjd..

Har iallafall tagit upp detta med min depp med BVC och det är ju jättevanligt att man får en liten släng av babyblues i början, men skulle detta inte gå över så tycker hon att vi ska ta kontakt med en kurator för att få hjälp, har ju en väggkraschning i bagaget som resulterade i besök hos psykolog en gång i veckan och vill ju inte att det ska gå så långt denna gång, men det är iallafall skönt att vår underbara BVC sköterska är så förstående..

Ska denna vecka försöka fokusera på mig själv och min fysiska del och det ska ske med promenader och lättare hantelträning, nästa vecka fokuserar jag på att ta mig till gymmet och jag tror att mitt inre kommer börja må bättre av det samt att jag nu ska ta tag i jakten på kilona:-)

Nu har jag fått lätta mitt hjärta iallafall..


Kommentarer
Postat av: cicci med familjen

lilla gumman, ja du jag kände så jag med, mycket ångest över nästan allt, men ändå jätte arg på en själv som kunde känna så när jag äntligen satt med mitt rosa knyte... men det går över och det vet du nog om också, men det är jobbigt för stunden ja vet..

jag finns här om du behöver..

kram c

2010-05-26 @ 22:14:27
URL: http://stellaelliot.blogg.se/?c=1187807906

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0