Jag kommer nog aldrig begripa mig på dessa människor som ser som sitt kall att varje dag på sitt jobb gå på sina medarbetare, att inte kunna gå utanför ramarna en endaste gång & skoja till det lite på jobbet???

Är det så mycke begärt att få lite gemensam tid där vi ibland kanske kan få prata lite då vi har det lite lugnare med arbetsuppgifter????

Jag jobbar numera på en avdelning där vi endast ska utföra vårt jobb & helst ska vi inte ha ngn annan vuxen(medarbetare) vid vår sida, för hemska tanke vi kanske hinner andas & även säga varandra några ord som inte har med jobbet att göra....

Ja så här har vi det varje dag & hör & häpna...Hon spionerar ut varje dag på gården för att se så vi inte pratar med varann & tycker hon att vi har lite för få barn, ja då åker en in med några konstiga uppgifter som hon skapar fram just för stunden..

Alltså jag är ju helt införstådd att barnen kommer i första hand då det är dom jag arbetar för & tillsammans med, men ingen mår bra av att inte få känna av en gemenskap på jobbet, utan här *tippar* vi på tårna för att inte väcka björnen typ....

Ja ja nu har jag gnällt av mig lite iaf, men en dag orkar jag nog inte ta så mycke mer från denna människa utan allt kommer ut i en enda ordkavalkad på en & samma gång, men till dess så är det helt enkelt att slå till dövörat..

För lyssna på henne & hennes alla klagomål & fel orkar man bara inte...

Skönt iaf att det inte är bara jag som tycker hon är för mycket...

Tjingeling!!