Nygaddad av pappsen :-)


Konversation mellan mig och Leia 4 år under Biggest loser USA, vid invägningen..

- Mamma är det sådär du vill göra..Gå ner i vikt??

- Mmm precis så..

- Men då får du ställa dig på ett sånt där band och springa.. Gör här rörelser som att hon stod på ett löpband..

- Ja mamma gör så oxå..

- Vill du gå ner minst ett halvt kilo i veckan mamma?? Då blir du smal..

- Precis så är det :-)

Ja vad säger man?? Ungen har minsann öronen på skaft då mamma och pappa konverserar :-)

Mät och vägdagen är ju på måndagar men har haft fullt upp härhemma med diverse saker så att blogga har inte tiden räckt till för..

Men iaf så vägde och mätte jag mig i måndags och det var väl inget hallelulja moment precis, men likväl så visar vågen minus liksom måttbandet så man ska ju inte deppa ihop för att det går lite sakatre än vad man själv önskar..

Prövoperioden kommer dock nu dom närmaste 3 veckorna då jag ska hoppa in och jobba så det gäller att vara strikt i kosten då vare sig morgonpromenader och gym under veckorna kommer att hinnas med såsom nu.. Har lagt upp en plan att gymma dock onsdag, lördag och söndag under dessa veckor..Spännande ska det bli att få pröva mitt levnadssätt ute i den vida världen ;-)

Åter till mina nya siffror då..

Efter tolv veckor med LCHF har jag då tappat..


-0,4 kg (10,4 kg)

-2cm ( 28 cm mage)

-1cm( 16 cm stuss)

-1cm ( 11 cm lår )

Fick denna lilla utmaning från Michans blogg och eftersom jag inte har så mycket annat att göra just nu då lilleman sover så tar jag mig an den :-)

 

Usch är inte alls på något bra humör och har så varit hela helgen, jag vill bara bort härifrån och räknar nu ner dagarna tills jag och barnen styr norrut..

Jag vete tusan om jag åker tbax hit ;-)

Dylan är iaf tipp topp och det är skönt..Som läkaren sa en gång är ingen gång så vi hoppas på att detta inte dyker upp igen vid nästa förkylning för då blir det nog en utredning för förkylningsastma och för att kunna förebygga detta på hemmaplan, men hoppet är ju att det inte upprepas..Men som sagt detta är  vanligt hos dom små att det händer men likväl är det läskigt..

Ska snart ta mig till gymmet, körde igår oxå och ska köra lite hårdare idag..Syndade ju under vår sjukhusvistelse med M donalds då jag enbart blev erbjuden frukost och jag kan säga att min kropp bokstavligen SKREK efter salt då klockan var fyra och Jarkko var hem och hämtade barn mm så då fanns det inga andra alternativ  just då.. Snabbt, salt och någorlunda billigt och så fick det bli, men det var absolut inte gott så det blir ingen repris på MD..Gillar MAX däremot då dom har en low carb burgare så det är typ det enda snabbmatställe jag går till om det inte blir thaimat..

Men min late gubbe orkade inte göra en omväg för att jag skulle få MAX så nu måste jag bränna bort det där äckliga målet för att vågen ska peka neråt imorrn :-)

Ska även ha en lektion i hur man städar sitt rum annars åker leksakerna ner i soprummet med Leia då vi nu ett tag har haft stora bråk om detta, det slutar alltid med att jag städar och då hon kommer hem säger hur fiiint det är för att innan kvällen är slut ha lika stökigt igen, och dessa bråk är något som jag vill ha bort innan nattning så jag har inte ens orkat tagit fighten riktigt än, men nu är det dags.. Jag vet ju hur bra hon är att städa på förskolan och hon har ju även varit bra på det hemma oxå så det här är något som kommit med hennes 4 års revolt som hon är inne i..Jag hoppas dock den lugnar ner sig nu då vi åker bort ett tag??

Nä nu börjar det dra ihop sig...Gymmet here we go...

Efter mitt förra inlägg så åkte jag som sagt till gymmet och efter 45 minuter ringde gubben med en gallskrikande Dylan som precis vaknat och absolut inget hjälpte..

Åkte omedelbart hem och mötte en väldigt trött Dylan som precis slumrat in i pappas famn, men som ganska omgående vaknade upp igen för att åter börja gallskrika.. Hans andning lät tung så jag ringde omedelbart till vårdcentralen där jag fick veta att alla läkartider var slut så det jag kunde göra var att vänta till tre och ringa Bromma akuten..

Klockan var då bara halv elva och vänta till tre fanns inte så jag ringde Astrid Lindgrens barnakut där dom först och främst sa att varken vårdcentralen eller bromma akuten tar emot barn under 6 månader så varför tanten i växeln inte kunde talat om detta för mig är en gåta?? Kärring!!!

Iaf så tyckte dom att vi skulle komma in och låta dom lyssna på Dylan och då jag hört om alla dessa väntetider mm så sket jag helt enkelt i att duscha.. Ville bara komma in med Dylan så jag packade in oss i bilen med mina svettiga gymkläder på ;-)

Väl inne så gick det snabbt, fick komma in omedelbart till ett rum där dom började med att ge adrenalin i en mask, vilket var hemskt som mamma att sitta och hålla i sin son som gallskrek och gjorde allt för att komma ifrån masken :-( Var nära gråten bra många gånger..

Efter varje inhalering skulle vi vänta en kvart för att se hur det löste upp hans andning, och efter tre gånger med adrenalin och inget blivit märkbart bättre så fick han inhalera ventolin samt fick en spruta kortison..

Efter dessa så började andningen bli bättre men då dom ansåg att han varit väldigt påverkad då han kom in så beslutade dom att vi skulle läggas in så det var bara för Jarkko att åka hem och hämta Leia samt rena kläder till mig då vi fått vårt rum inne på smittskyddsavdelningen..

I ett dygn fick vi ligga inne och jag är glad att det inte blev ett dygn till då dom sa åt oss att ställa in oss på det, att sitta instängd i ett rum är absolut hemskt och att dessutom inte få sova ostört utan så fort jag fått Dylan att somna in och jag själv kunde stänga mina blå så hörde jag dörren öppnas och det var återigen dags att inhalera och mäta syret..

Detta pågick hela natten varannan timme så när dom efter läkarronden sa att vi fick åka hem kändes det som en befrielse..har nog aldrig tyckt det varit så skönt att komma hem till en stökig lägenhet :-)

Dylan var också märkbart glad att vara hemma och slaggade in halv sju och sov sig igenom natten utan att bli väckt av av knasiga tanter och gubbar med ett plaströr som blåser han i ansiktet :-)

Nä en hemsk upplevelse och jag tackar all underbar personal på barnakuten som tog hand om oss så snabbt som dom gjorde, känns skönt att ha ett sånt bra sjukhus såpass nära :-)

Efter en natt med en orolig samt skrikande Dylan pga feber, rossel, hosta och tänder kan jag säga att det känns att man lever..

Att dessutom då jag väl fått han att komma till ro och somna in vid sisådär halv sex imorse beslutar sig Leijsing för att kliva upp och naturligtvis komma in till oss och väcka lillebror, vilket i sin tur betyder att skriket börjar om på nytt...

Gah.. jag är trött och har nu hinkat i mig säkert en kanna kaffe och nu väntar vi på att jag ska få lämna in Leia på förskolan, efter det drar jag en sväng till gymmet då gubben är hemma för att J A G skulle få sova lite, kan säga att det inte är jag som snarkar just nu uppenbarligen då jag sitter här..Men men drar en sväng till gymmet iaf och kör ett pass och samlar lite energi så att jag orkar med dagen, jag kan ändå inte gå och lägga mig då jag ska in på Söder för att äntligen göra min efterkoll hos barnmorskan efter sisådär 5 månader ;-)

Nu lite mer kaffe, gymkläder på, linser i och sen bär det iväg för att bränna fett...

                                                    Snart munnen full av små gaddar :-)


Efter en natt med en smågnällig Dylan som inte alls kom till ro pga snuvig näsa och en halv dag med rätt usel sömn för honom så kom jag på då jag märkte att han dregglade lite mer än vanligt att TÄNDER!!! och javisst...

En tand har nu spuckit igenom och likt sin syster så är nummer två inte långt bort så det blir väl som med Leia att dom alltid kommer i par :-)

Gnuggade in tandköttet med lite alvedon, men han har inte alls varit sitt vanliga jag utan har knappt sovit idag och varit allmänt svårflirtad att vara för sig själv idag...Nu kan jag väl inte påstå att det varit jobbigt utan då han är sitt gamla jag så är det V Ä L D I G T lugnt att ha han vid sin sida, det är nästan så man inte skulle märka av han om man nu inte visste att han fanns ;-) Men idag har han varit B A R A lugn för en liten bebis  så jag har väl inte arbetat ihjäl mig med han idag heller, men då man är van vid att han alltid sover vid vissa tider så ruckas ju våra rutiner kraftigt och idag var det tvättstugan som fick stå sitt kast, iaf en maskin hann jag med så lite kläder har vi att gå omkring i till på torsdag ;-)

Eftersom han nu knappt sovit idag så blev det en lite tidigare kväll för han, slaggade in direkt efter gröten halv sex så vi får väl se hur natten blir?? Han var ju så trött stackarn..

Nä nu ska nästa barn till sängs och det är ingen lek om jag säger så..
Säger bara 4 år och en vilja av stål ;-)

Bebistiden med Leia var allt annat än små rosa moln då det kändes som att hon aldrig sov mer än en timme i taget vare sig på dagen eller natten.. Vi kämpade på med nappar, flaskor och sömnmetoder men absolut inget bet på henne..Hon ville helt enkelt vara med ständigt vare sig det var latteträffar med andra mammor vars barn alltid sov eller natten.. Mamma var bäst och det var inte förrän vi satte henne i en gåstol som jag fick sitta för mig själv en stund, vilket var en ren befrielse för en fruktansvärt trött mamma..

Det gick så långt att jag träffade en barnläkare angående hennes sömn och vilja att aldrig ta det lugnt.. ja än idag så har hon ju denna personlighet då hon känner sig trygg med sin omgivning, aldrig en lugn stund till hon slår igen sina blå <3

Med Dylan är det totalt annorlunda..Han sover bra dagtid, ja han gör knappt något annat på dagen, han somnar in för natten klockan sju och sover till sju dagen efter, var ju en vecka där som han vaknade till, men med nappen så funkar hans sömnrutiner igen..

Hans vakentid är han så nöjd oavsett om man leker med han eller om han sitter i babysittern eller ligger i sitt gym, han chillar och har inte alls bråttom i sin utveckling..Han tar det lugnt helt enkelt och är min goa stora bebis..

Utvecklingsmässigt så märker man ju att Leia´s nyfikenhet för omvärlden gjorde att hon var tidigare än Dylan, och vid den här åldern som Dylan är i hade hon ju fått sina första tänder och var på gång att ta sig framåt för egen hand, men Dylan har som sagt inte bråttom och det känns skönt att han är såpass lugn som han är i vår lilla röriga familj ;-)

Jag funderar på om detta speglar hans personlighet och att han blir en liten individ som helt enkelt gillar att chilla och vara det charmtroll han är för oss??..Även fast jag vet att när den dagen kommer då han kryper runt mm så kommer vardagen att ändras markant med en jakt efter storasysters leksaker och allt vad som hör till:-)

Men just nu så känner jag mig så bortskämd att ha fått ett sånt mönsterbarn om man nu får säga så?? att ha varit på den andra sidan av bebistiden gör att jag mer uppskattar allt som funkar nu även fast Leia´s bebistid var helt underbar så är det verkligen skönt att få ha kvällarna/ nätterna för sig själv och slippa ligga som en ostbåge för att en liten ligger bredvid och myser :-)

Nä jag njuter verkligen och visst att vi ibland är iväg och fikar med andra trevliga mammor så tar jag det oftast bara lugnt hemma med promenader och mys..

Det är ju trots allt den sista bebistiden jag kommer uppleva så jag tar tillvara på den helt enkelt :-)