Kolla in min underbara dotter ovanför, hon som ser ut som att hon är världens bästa storasyster och dotter med ett leende ständigt på läpparna..

NO WAY!!!

Så fort vi är ensamma så blir hon en salig blandning av alla dessa barnkarikatyrer som gör uppror mot sina föräldrar fast x 10..Det smälls i dörrar, vi tog ju redan från början bort 3 dörrar härhemma för att hon sprang runt runt och smällde i dom, men några dörrar vill vi ju ha kvar..

Hon skriker, tjuvnyps och ska ha allt och då menar jag allt.. Allt ska ske pronto, är vi inte där då hon ropar så blir det ett jäkla liv härhemma, och helst så ska vi även va ute dygnet runt om hon fick som hon ville.. Att sitta och titta på bolibompa i lugn och ro är över..Hon hoppar i soffan enbart för att retas, hon tar nappen från Dylan och ja man kan inte lämna henne med lillebror längre själv för det slutar oftast med att lillebror gråter efter något som hon tagit..Att prata henne tillrätta funkar inte oavsett vilken metod du nu utför, jag har varit pedagogisk, jag har enbart umgåtts med henne i helgen för att hon ska få vara ute utan att tänka på lillebror och få vara själv med mamma, pappa tog henne till himlabadet och ja vi försöker verkligen stimulera henne men även låta henne roa sig själv lite då man inte kan underhålla 24/7.. Men mycke vill ha mer..

Går vi till parken och är där i säg någon timme så ska ni inte tro hon är nöjd,, nänä här skriks det hela vägen hem fast det kan vara mörkt ute och absolut ingen finns att leka med.. Hon vill bara ha allt på sitt sätt och inget annat..

Jag har nästan gett upp dessa fighter som vi har el, inte gett upp utan nu skiter jag att vara pedagogisk längre jag bär henne in till hennes rum och där får hon sitta tills hon lugnat ner sig och det hjälper,, för stunden och tills nästa fight tar start.. Och ja jag väljer mina fighter, det ska gudarna veta,, jag blundar för vissa grejer, visst säger jag att hon gör fel men jag strider inte om det, men att hoppa i soffan, dra runt på mat som hon hämtar i skafferiet och smälla i dörrar, vägra gå och lägga sig, vara elak mot lillebror med tjuvnyp och ta hans saker, ja allt detta är något som jag absolut inte tolererar och dessa strider jag om dagligen nu..

Har pratat med BVC och vi snackade lite löst om belöningstavla, men jag vete sjutton om det ens hjälper?? Jag har snart ingen energi kvar pga henne och detta tär även i vår vuxen relation då vi inte är så enade i frågan om fostran.. Det är som att Jarkko inte vågar ryta till och jag blir ju då automatiskt den elaka,men det tar jag, men att han tycker att jag är elak och att hon är ju bara ett barn konversationen det är jobbigt..

Jag gör ju inte detta för att vara elak mot henne, det skär i hjärtat varje dag som jag behöver ryta till alternativ bära in henne till sitt rum, men för att vi ska få en fungerande vardag härhemma och för att hon endast  4 år och kan inte vara den som bestämmer så måste jag ta tag i detta,  har pratat med BVC även om min sambo och jag får hoppas underbara V  tar sig ett snack med honom vid Dylans 8 månaderskoll ;-)

Tack o lov så har vi ändå efter alla fighter ett bra avslut på dagen där jag varje dag berättar om varför jag blev arg och att jag blir ledsen i ögat då hon inte lyssnar och att jag älskar henne över allt annat och det är dom stunderna som får en att glömma det som varit, för att bara dagen efter åter börja om i helvetet av 4 årstrots ;-)