Feber..

 

Nu är det andra dagen Dudde har hög feber och imorse mättes den upp till 39,8 celsius och härhemma är vi inte trots storasyster på 4 år vana vid såna temperaturer:-(

Leia var som bekant knappt sjuk det första året så dessa 6 månader med Dylan´s alla sjukor tar musten ur en..Ska väl erkänna oxå att tanken om mitt bortfall av amningen kanske är en grundorsak, även om alla läkare som vi nu träffats snabbt vill vifta bort dessa skuldkänslor i form av orden att han helt enkelt är andra barnet och får hem en jäkla massa bassilusker via storasyster så finns tanken gnagandes i bakhuvudet..

Men jag vill inte ge alla dessa amningshitler mer vatten på sin kvarn och visst Leia ammades i mer än ett år och har haft rätt behagliga sjukor under sina år, men hon utsattes ju inte heller för den omgivning som nu Dylan utsätts för varje dag.. Sen är ju alla vi olika och hans immunförsvar är väl inte lika starkt som Leia´s..

Bara och kolla på mig och Jarkko,, jag tål betydligt mer än han innan jag insjuknar så killar kanske helt enkelt är svagare i sitt försvar redan från tidig ålder ;-)

Jaja han äter och dricker hyfsat och just nu med lite alvedon i kroppen så kan han även bjuda på lite skratt, även om dom inte är många under en dag nu..

Premiär..



Vi har verkligen dragit ut på det, men nu var det dags..

Kan tänka mig att Dylan tom överstigit vikten som får finnas för att ligga i liggdelen, men han har ju verkligen trivts där i och till skillnad från Leia så har han ju alltid somnat på stört så varför ändra ett vinnande koncept??

Men så nu idag lagom till en ngt försenad 6 månaderkoll så tog jag tag i att byta till sittdel och nu måste det inhandlas en åkpåse, men filtar funkar sålänge.. Han verkade mest fundersam imorse då vi lämnade Leia så det tar väl sin tid innan han ger sittdelen en ärlig chans och inser hur mycket han nu kan ta del av omvärlden omkring sig :-)

Men mysigt har han iaf med sin frulle of the road ;-)

2 av 2..

Så var det dags igen..

Senast Dylan var förkyld så slutade det ju med en övernattning på KS för förkylningsastma och vi blev hemskickad med orden en gång är ingen gång..

I fredags började hans näsa snora och på kvällen började det rossla lite i andningen, igår morse så var det lite mer rossel och mer snor så jag skickade iväg Leia och gubben för att vara hemma själv och städa upp lyan med en småtjurig Dylan..

När jag väl lyckats få han att somna till så märker jag hur tung andningen verkligen är så jag ringer övriga familjen och meddelar att vi åker in till KS efter jag slängt i mig ngt i matväg, minns ju förra gången då jag var tom i magen och kom direkt från gymmet så denna gång planerade jag mer, nyduschad, väska packad ifall vi blev kvar samt mat i magen :-)

Inne på KS så fick vi ganska snabbt komma in och påbörja inhalering och provtagning, tog dock sin lilla tid då man ska vänta och analysera varje inhalering, men iaf efter några timmar så blev vi hemskickad med medicin på recept utskrivet så nu var det dags att testa att motverka detta på hemmaplan med en masksprej som ser ut som en anka :-)

Jaja tog oss ett litet tag att hitta alla mediciner då den ena var slut över alla befintliga apotek i stan, men dom trevliga apotekarna i stan hjälpte oss med att ta kontakt med KS återigen för att få ett nytt recept på en likgiltig medicin.. Ingen mening precis att åka hem med 1 av 2 mediciner då det var den andra som skulle inhaleras upp till åtta gånger per dygn.. Men allt löste sig till slut..

Natten har varit bra men fortfarande rosslar det och han är lite småhängig men vid gott mod, så det går åt rätt väg..

Nu har det av 2 möjliga förkylningar slutat med 2 sjukhusbesök så nu har vi fått en remiss till Bromma för en utredning, men som dom sa, ju tidigare man får dessa symtom desto troligare att det växer bort..

♥♥ Men ont i mammahjärtat gör det då man får plåga stackaren med medicinen :-( ♥♥


♥ Dylan Juhani Kid ♥


Veckan som varit har vår lilleman hunnit med att passera hela sex månader samt fått äran att bli döpt så visst har vi haft en hektiskt vecka, men nu är det över..

Dopet blev lite annorlunda mot för Leia´s dop som var mer planerat och att vi satsade mer på det, nu kände jag bara att jag orkade knappt engagera mig men för den lille´s skull så måste man ju.. Jag är inte den som är kristen i vår familj om jag säger så;-)

Men men dopet blev mysigt och bara inom den närmaste familjen och det passade oss bra denna gång..

5 månader...

  

Och tio dagar är vår stora lilleman och han växer som han ska både på längd och bredd..

Idag var det även dags för andra vaccinationen och precis som förra gången gick den första sprutan obemärkt förbi medans den andra då den var klar fick han att tjura till någon sekund..Han är ju inte så svår att få på bättre humör vår kille ;-) Gav han en häst som genast åkte i munnen och sen var sprutorna glömda..

Nu sover han gott och vi får väl se vad konsekvenserna blir denna gång?? Förra sov han sig igenom 14 timmar så det vore ju en dröm för en trött mamma ;-)

Nu är han iaf ståtliga 69 cm lång med en tyngdlag på hela 8090 gram :-)

Som byggd för hockey och mammsen skulle ju bli överlycklig om jag fick bli en hockeymorsa i framtiden ;-)


Sjukhusvistelse..

Efter mitt förra inlägg så åkte jag som sagt till gymmet och efter 45 minuter ringde gubben med en gallskrikande Dylan som precis vaknat och absolut inget hjälpte..

Åkte omedelbart hem och mötte en väldigt trött Dylan som precis slumrat in i pappas famn, men som ganska omgående vaknade upp igen för att åter börja gallskrika.. Hans andning lät tung så jag ringde omedelbart till vårdcentralen där jag fick veta att alla läkartider var slut så det jag kunde göra var att vänta till tre och ringa Bromma akuten..

Klockan var då bara halv elva och vänta till tre fanns inte så jag ringde Astrid Lindgrens barnakut där dom först och främst sa att varken vårdcentralen eller bromma akuten tar emot barn under 6 månader så varför tanten i växeln inte kunde talat om detta för mig är en gåta?? Kärring!!!

Iaf så tyckte dom att vi skulle komma in och låta dom lyssna på Dylan och då jag hört om alla dessa väntetider mm så sket jag helt enkelt i att duscha.. Ville bara komma in med Dylan så jag packade in oss i bilen med mina svettiga gymkläder på ;-)

Väl inne så gick det snabbt, fick komma in omedelbart till ett rum där dom började med att ge adrenalin i en mask, vilket var hemskt som mamma att sitta och hålla i sin son som gallskrek och gjorde allt för att komma ifrån masken :-( Var nära gråten bra många gånger..

Efter varje inhalering skulle vi vänta en kvart för att se hur det löste upp hans andning, och efter tre gånger med adrenalin och inget blivit märkbart bättre så fick han inhalera ventolin samt fick en spruta kortison..

Efter dessa så började andningen bli bättre men då dom ansåg att han varit väldigt påverkad då han kom in så beslutade dom att vi skulle läggas in så det var bara för Jarkko att åka hem och hämta Leia samt rena kläder till mig då vi fått vårt rum inne på smittskyddsavdelningen..

I ett dygn fick vi ligga inne och jag är glad att det inte blev ett dygn till då dom sa åt oss att ställa in oss på det, att sitta instängd i ett rum är absolut hemskt och att dessutom inte få sova ostört utan så fort jag fått Dylan att somna in och jag själv kunde stänga mina blå så hörde jag dörren öppnas och det var återigen dags att inhalera och mäta syret..

Detta pågick hela natten varannan timme så när dom efter läkarronden sa att vi fick åka hem kändes det som en befrielse..har nog aldrig tyckt det varit så skönt att komma hem till en stökig lägenhet :-)

Dylan var också märkbart glad att vara hemma och slaggade in halv sju och sov sig igenom natten utan att bli väckt av av knasiga tanter och gubbar med ett plaströr som blåser han i ansiktet :-)

Nä en hemsk upplevelse och jag tackar all underbar personal på barnakuten som tog hand om oss så snabbt som dom gjorde, känns skönt att ha ett sånt bra sjukhus såpass nära :-)


Första tanden..


                                                    Snart munnen full av små gaddar :-)


Efter en natt med en smågnällig Dylan som inte alls kom till ro pga snuvig näsa och en halv dag med rätt usel sömn för honom så kom jag på då jag märkte att han dregglade lite mer än vanligt att TÄNDER!!! och javisst...

En tand har nu spuckit igenom och likt sin syster så är nummer två inte långt bort så det blir väl som med Leia att dom alltid kommer i par :-)

Gnuggade in tandköttet med lite alvedon, men han har inte alls varit sitt vanliga jag utan har knappt sovit idag och varit allmänt svårflirtad att vara för sig själv idag...Nu kan jag väl inte påstå att det varit jobbigt utan då han är sitt gamla jag så är det V Ä L D I G T lugnt att ha han vid sin sida, det är nästan så man inte skulle märka av han om man nu inte visste att han fanns ;-) Men idag har han varit B A R A lugn för en liten bebis  så jag har väl inte arbetat ihjäl mig med han idag heller, men då man är van vid att han alltid sover vid vissa tider så ruckas ju våra rutiner kraftigt och idag var det tvättstugan som fick stå sitt kast, iaf en maskin hann jag med så lite kläder har vi att gå omkring i till på torsdag ;-)

Eftersom han nu knappt sovit idag så blev det en lite tidigare kväll för han, slaggade in direkt efter gröten halv sex så vi får väl se hur natten blir?? Han var ju så trött stackarn..

Nä nu ska nästa barn till sängs och det är ingen lek om jag säger så..
Säger bara 4 år och en vilja av stål ;-)


Bortskämd




Bebistiden med Leia var allt annat än små rosa moln då det kändes som att hon aldrig sov mer än en timme i taget vare sig på dagen eller natten.. Vi kämpade på med nappar, flaskor och sömnmetoder men absolut inget bet på henne..Hon ville helt enkelt vara med ständigt vare sig det var latteträffar med andra mammor vars barn alltid sov eller natten.. Mamma var bäst och det var inte förrän vi satte henne i en gåstol som jag fick sitta för mig själv en stund, vilket var en ren befrielse för en fruktansvärt trött mamma..

Det gick så långt att jag träffade en barnläkare angående hennes sömn och vilja att aldrig ta det lugnt.. ja än idag så har hon ju denna personlighet då hon känner sig trygg med sin omgivning, aldrig en lugn stund till hon slår igen sina blå <3

Med Dylan är det totalt annorlunda..Han sover bra dagtid, ja han gör knappt något annat på dagen, han somnar in för natten klockan sju och sover till sju dagen efter, var ju en vecka där som han vaknade till, men med nappen så funkar hans sömnrutiner igen..

Hans vakentid är han så nöjd oavsett om man leker med han eller om han sitter i babysittern eller ligger i sitt gym, han chillar och har inte alls bråttom i sin utveckling..Han tar det lugnt helt enkelt och är min goa stora bebis..

Utvecklingsmässigt så märker man ju att Leia´s nyfikenhet för omvärlden gjorde att hon var tidigare än Dylan, och vid den här åldern som Dylan är i hade hon ju fått sina första tänder och var på gång att ta sig framåt för egen hand, men Dylan har som sagt inte bråttom och det känns skönt att han är såpass lugn som han är i vår lilla röriga familj ;-)

Jag funderar på om detta speglar hans personlighet och att han blir en liten individ som helt enkelt gillar att chilla och vara det charmtroll han är för oss??..Även fast jag vet att när den dagen kommer då han kryper runt mm så kommer vardagen att ändras markant med en jakt efter storasysters leksaker och allt vad som hör till:-)

Men just nu så känner jag mig så bortskämd att ha fått ett sånt mönsterbarn om man nu får säga så?? att ha varit på den andra sidan av bebistiden gör att jag mer uppskattar allt som funkar nu även fast Leia´s bebistid var helt underbar så är det verkligen skönt att få ha kvällarna/ nätterna för sig själv och slippa ligga som en ostbåge för att en liten ligger bredvid och myser :-)

Nä jag njuter verkligen och visst att vi ibland är iväg och fikar med andra trevliga mammor så tar jag det oftast bara lugnt hemma med promenader och mys..

Det är ju trots allt den sista bebistiden jag kommer uppleva så jag tar tillvara på den helt enkelt :-)


accepterad..





Ända sedan jag blev gravid så var jag ganska på det klara med att napp skulle introduceras så snart vi kom hem, med Leia väntade jag några veckor och efter ett år gav jag upp då Leia totalvägrade napp, nappflaska ja allt förutom mammsen och det har satt sina spår..

Dylan var inte alls så entusiastisk i nappen och då jag ändå inte ammade helt utan han tog flaskan utan problem och har sen början sovit väldigt bra på natten så gav jag upp efter någon vecka, varför tvinga då allt fungerade så bra ändå??

Men för sisådär två veckor sen började han vakna upp runt tolv varje natt och man är ju ganska bekväm av sig och fixade en flaska, tänkte väl att det bara var något tillfälligt, men nej..

Varje natt klockan tolv började han kraxa i sin säng och efter några dagar så tänkte jag att nu tar jag striden, vill inte ha någon nattätare igen och han är absolut inte i behov av att äta då heller..Så nappen åkte fram igen..

Första natten var väl jobbigast, han tog emot den men att somna om gick inte utan det var bara att sitta och vagga han till sömns och efter en timme somnade han om och hade några uppvak den natten..

Andra natten var likadan, men så på den tredje natten så somnade han in som vanligt runt sju, gav han nappen och runt tolv kraxade han till varpå jag gick in och stoppade in nappen och han slog igen sina blå för att endast vakna upp en gång till den natten för att åter somna in då nappen kom till rätta..

Så nu har jag ett nappbarn som kraxar till ca 2 gånger per natt men sover från sju till sju i sin säng och nu är det bara för mammsen att ta tillvara på detta och försöka utnyttja detta, har ju så sabla svårt att somna in på kvällarna, men förhoppningsvis blir det bättre med tiden..

♥ Bunny ♥

    

Denna kanin har sedan Dylan kommit till världen bott hos oss och den mottogs först med öppna armar av storasyster som inte alls tyckte att detta var just Dylans men nu efter sisådär tre månader inneboende hos Leia har även Dylan fått upp ögonen för Bunny som vi kallar den för och storasyster har gett vika och låtit den flytta till lillebror..

Dylan har insett vilken bra kompis denna kanin är som låter han boxas, sparkas och framförallt gnaga på alla hans delar så Bunny åker med överallt nu där lillebror befinner sig på..(storasyster gillar inte alls det där med att bli dragen i håret coh sparkad på så det är ju bra med ett komplement där)

Oftast avslutas kvällen med en brottningsmatch med Bunny och slutar med en däckad Dylan i soffan med polaren ovanför sig så vi får ju tacka Farbror Jarmo som tog med sig denna underbara kanin till BB och som kommer följa under hans uppväxt..
  



Premiär...


         

Igår var det så dags att introducera lite fast föda för vår lilleman, även om han nu inte hunnit bli 4 månader än så kände jag att det var på tiden då stackarn stirrar med sina blå då vi övriga äter..

Och sen skulle det ju va gott att slippa dessa kräkningar han får av flytande föda:-)

Med en frågande blick satte vi han i bumbon på köksbordet och sen körde vi igång..Hans minspel över situationen var allt från ogillande till uppskattning, men skeden var nog mest spännande och gärna att han själv skulle hålla i den för att försöka föra den in i munnen, men i sig allt fick han och efter blev det ett bad för att ta kvällsflaskan inför natten, men vet ni vad??

Lillkillen slaggade in med ett skratt i soffan under sin pågående brottningsmatch med sin favvo kaninen så kväll/nattflaskan uteblev men gröten verkar ändå ha gjort sitt då han sov från 22-07.15 utan käk så ikväll blir det att fortsätta på grötvågen för att lagom till sin 4 månadersdag introducera lite matsmakisar oxå..

    
 


3 Månader och så förbannat söt♥

Finns inga ord som kan beskriva min kärlek för denna lilla kille så jag sätter in denna bild från idag då det nu är stora tremånadersdagen:-) Min Lycka..Mitt allt...♥


Mr Big!!!

Japp igår var det så dags med en lite försenad tvåmånaderskoll och vi hade ju vare sig mätt eller vägt Dylan 7 veckor, vilket var lite spännande att se hur det hade utvecklats sig??

Gissade på att han låg på 63 cm och sisådär 5900g och lite nära avr jag iaf med längden..

Min *lilla* bebis hade gått upp HELA 2 kg på dessa 7 veckor och vuxit 3 ½ cm så nu låg han på en vikt av 6820g och längden slutade 62 cm..

Nu slutade det inte där utan iom att det var en läkarkoll och sommartider så hade jag en i mina ögon väldigt stel BVC sköterska och jag tackar ännu en gång för att vi benådats med Världens underbaraste V till just vår bvc sköterska..

Läkaren var ointresserad att svara någorlunda på våra i hans ögon korkade frågor och gjorde sina test väldigt abrupt med en iallafall glad Dylan som nog mest facinerades av vad det var för ful gubbe som stoppade fingrarna i hans mun, men som sagt allt är ju sugvänligt i en liten bebis värld;-)

Sen att dom var så yra att innan hela undersökningen började så började dom att fråga oss om vi hade varit hos Ortopeden??

Say What???

Ja Dylan kom väl med snitt??

Ähm, skulle inte tro det,,, jag vet jag var där liksom:-)

Ok..säger dom funderande..

Ja jag snittades med Leia och var till Ortopeden då så ni måste blanda ihop dessa två på något twistat sätt..

Iallafall så slutade diskussionen där då det visade sig att dom beblandat Leia´s och Dylan´s journaler och uppenbarligen hade svårt att läsa det finstilta som tex födelsenummer??

Jaja dagens STORA PLUMP utgjorde iallafall den stela bvc sköterskan som tyckte att kanske Dylan gått upp lite väl mycket och tyckte att jag kanske gav han lite väl mycket mat så när hon fick höra att jag delammade så sa hon styrskt att jag kanske enbart skulle amma då??

Äh, hallå!! Hade jag haft mjölk så det räckte för hela dygn så skulle jag väl för FAN inte slänga ut 60 spänn per paket ersättning för skojs skull?? Jag ammar på morgonen då han vaknar efter sin nattsömn och då ligger vi och myser tills jag tycker det är dags att kliva upp, mitt ena bröst producerar ju knappt någon mjölk överhuvudtaget så att amma 24/7 är uteslutet..Med Leia dock producerade jag så mycket mjölk så att jag måste ha dubbla skydd i Bh´n samt dubbla tröjor för hamnade jag i en stressig situation så forsade det ur mig och jag kan än i dag minnas alla dom gånger jag sprang hem döljandes med två blöta ringar på min tröja så nog märker jag skillnad allt på dessa två gånger så jag blev jävligt irriterad på kärringen som uppenbarligen är någon amningshitler..

Också slutligen så fick jag minsann lära mig att NU ska man visst ha kudde till dom små sålänge dom ligger på rygg!! Då Leia var bebis var det uteslutet så jag trodde väl det gällde nu också det bara var 4 år sen så jag har nu misshandlat lilla Dylan med att endast ha en liten handduk i ett örngott..Bad Mother;-)

Jaja Dylan fick iallafall sin OK stämpel
och jag ser fram emot nästa veckas besök hos vår underbara VLeia ska ha sin 4 årskoll och ja kanske Dylan får sin första spruta då??

                                                            
                                                          ♥Vår Stora Gladskit:-)♥



Startvikt: 4040 g längd: 53 cm

4 dagar: 3510 gram 53 cm

1 vecka: 3830 gram 53 cm

2 veckor: 3965 gram 55 cm

3 veckor: 4095 gram 56 cm

4 veckor: 4410 gram 57 cm

5 veckor: 4760 gram 58,5 cm

12 veckor: 6820 gram 62 cm


5 Veckor..

I måndags så blev Dylan 5 veckor och det firades med en sista väg och mätdag hos sin favvo bvc-V:-)

Kommer ju vara borta hela juli eventuellt så det är ett tag till nästa träff och då är det tvåmånaderskollen som blir lite senare för oss iom semestern, men det gör ju inget - är inte så orolig att något ska vara fel på vår lillkrabat...

Har ju iallafall tagit ett beslut att endast delamma då jag inte verkar ha så det räcker för Dylan eller så är det helt enkelt att han inte greppar det här med att amma för oftast är det bråk och misströstan för hans del och eftersom jag redan har en ångest över allt annat och även ångest som dyker upp vid just amningen och har så gjort sen början så har nu både bvc-V och psykologen jag börjat träffa pga min förlossningsdepression rått mig till att göra det som känns bäst i just denna situation för både mig och Dylan..

Dylan är mer nöjd då han får ersättning och går dessutom upp bra i vikt då- jag mår bättre av att veta att jag kan ge han ersättning om han bråkar vid bröstet så nu kör vi först lite amning sen ersättning för att göra han mätt och belåten sen får han om han vill avsluta med lite amning för mysets skull..Nattetid ammas han oftast endast och det beror väl mest på min trötthet, men märker jag att han har svårt att komma till ro så blir det ersättning även då.. Sen får vi se hur länge jag har mjölk, men jag är nöjd över mitt val och trots att jag fortfarande får dessa ångestkänslor vid amningen så känns det betydligt lättare då jag vet att jag har flaskan som en räddare i nöden..

Ångesten kan vara en del av min långa amning med Leia trodde psykologen..Ammade ju henne i nästan 16 månader för att jag inte hade tron på mig själv som mamma och jag kan känna att mycket som gjordes med Leia kommer ej att ske med Dylan..Vilket känns bara skönt att veta...Sen är ju han en helt annan person och betydligt lugnare och lättare att ha med att göra hitills än Leia;-) Leia vägrade ju totalt att sova om hon inte fick ligga och amma alternativ ligga på mig så hon satt ju fast vid mig dygnet runt om jag säger så..

Men men 5 veckor och Dylan fortsatte för andra veckan i rad att stiga upp mer än 300 gram, men så växer han på längden oxå:-)



Startvikt: 4040 g längd: 53 cm

4 dagar: 3510 gram 53 cm

1 vecka: 3830 gram 53 cm

2 veckor: 3965 gram 55 cm

3 veckor: 4095 gram 56 cm

4 veckor: 4410 gram 57 cm

5 veckor: 4760 gram 58,5 cm

En månad...

Så har nu Dylan blivit en hel månad och nog har tiden susat iväg,, känns inte som att jag hinner med alls hur dagarna bara springer iväg från mig??

Nyss var det  april och dagarna räknades ner till BF och nu är det Juni och dagarna räknas nu upp istället;-)

Jaja en hel underbar månad har gått och Dylan fortsätter att överraska oss med sitt lugn..

Bjussar på några bilder på tiden som gått med vår guldklimp...♥





3 veckor..



Idag blev vår lilla kille hela 3 veckor och det firade vi med att passera födelsevikten med hela 55 gram:-)

Så nu väger han 4095 gram och är hela 56 cm lång

Följer sin egen kurva spikrakt efter sin första dipp..

Startvikt: 4040 g längd: 53 cm

4 dagar: 3510 gram 53 cm

1 vecka: 3830 gram 53 cm

2 veckor: 3965 gram 55 cm

3 veckor: 4095 gram 56 cm

Han fick dessutom så mycket beröm från vår underbara bvc sköterska V för att han redan nu kan fixera blicken samt har en stadig nacke, något som han hade redan då han kom enligt sköterskan som förlöste mig så enligt V så skulle han gå igenom 2 månaderskollen utan problem:-)

Han har blivit mer och mer vaken härhemma och kräver mer uppmärksamhet från oss alla så nog börjar man få det man gör härhemma med två som vill ha all uppmärksamhet i tid och otid;-)

Men allt är bara så undebart med honom och lugnare bebis har jag inte träffat på, ja förutom då det vankas blöjbyte och bad;-)

Nu ligger han och lajjar här framför mig och börjar bli lite förbannad då det är dags för kvällsmålet..

Ha en skön kväll...

♥Dylan♥




Nyare inlägg
RSS 2.0