Mitt värsta ögonblick..

                 

                                                                   <3 Älskade Dudde <3


I tisdags fick jag uppleva varje förälders mardröm och jag kommer aldrig glömma denna bild som jag fick uppleva under drygt en minut...Förstår inte hur tiden kan kännas så lång ibland???

Dylan som vägrar mosad mat har ju ett tag ätit plockmat så gott det går då han vill äta på egen hand och inte bli matad, visst slänger vi in en sked mellan varven då han gapar men för det mesta får han plocka med sitt själv..Den bästa matron för oss alla...

Men så i tisdags så ser jag bara hur han börjar kraxa och jag inser ju att han fått i halsen, inte första gången så jag försöker bara dunka lite lätt i ryggen som brukar vanligtvis hjälpa, men inte nu..

Han blir rödare och rödare i ansiktet och jag skriker bara åt Jarkko som snabbt får upp han, vänder upp och ner och dunkar i ryggen medans jag bara ser hur han blir okontaktbar och början till blå..Jag bara skriker att han dör och mitt i min paralyserade kropp får jag iaf  mina fingrar i hans mun som i stort sett gräver ut den lilla förbannade köttbiten och han får återigen luft...Vaddå ABC kurs?? Hela jag hamnade ju i chock och lyckades fan inte med ett skit som jag lärt mig...

Men det tar inte slut där.. Han hostar som en galning och skriker mellan varven, för att ibland bara nästan somna in så vi ringer ju 112 då vi inte lyckades göra detta mitt i jakten på köttbiten och jag fattade inte där i chocken hur jag skulle få upp knappsatsen på min nya dumma touchlur!!!, men iaf så skickar dom en bil då han hostar så mycket och i ambulansen så ser man hur hela hans ansikte var full i prickar av spruckna blodkärl :-(

In till Astrid Lindgrens barnakut börjar han återigen bli sitt gamla jag i ambulansen och jag kan börja slappna av, men innerst inne så ser jag bara denna förbaskade bild då han blir blå och okontaktbar..Vi var inte långt ifrån att förlora vår lilla kille och detta kommer sitta i ett bra tag för mig och tankarna om att jag är världens sämsta mamma dyker ständigt upp, men jag vet ju att detta händer dom flesta, även om det kanske inte går så långt som i vårt fall..

En läxa för oss alla iaf och nu skippar vi köttet ett tag och kör fågel, fisk, korv och grönsaker ett tag tills jag känner mig redo igen...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0