Att få saker och ting att gå ihop i en småbarnsfamilj och två heltidsjobbande som pendlar varje dag är inte det lättaste, har aldrig trott något annat heller..

Men är det värt att komma hem för att inse att sitt lilla hjärta är så slut att hon däckade rakt ner i sängen innan man ens kommit hem??

Imorrn får jag inte lämna henne heller då jag öppnar,så i värsta fall träffar jag inte henne förrän jag hämtar henne och förhoppningsvis så hinner vi mysa ett bra tag imorrn då hon får gå hem en timme tidigare än vanligt:-)

Men ibland känner jag bara för att börja jobba natt igen så att hon kan få kortare dagar på förskolan och mer kvantitetstid med mig, för det känns verkligen som att vi ses sällan vissa veckor då jag har dessa helvetesveckor då jag jobbar sent och har kvällsmöten eller föreläsningar att gå på:-(

Nä usch det svider så och jag är så förbaskat glad att jag vet att hon verkligen trivs på förskolan, och jag vet ju att hon får så mycket tid med oss på helgerna då vi verkligen försöker bara engagera oss i hennes intressen, men det gör ont just nu att se det vackraste för mig ligga het utslagen utan att få säga god natt och pussa henne alla dessa pussar jag samlat på mig under hela dagen, men imorrn ska hon bli överöst av pussar och kramar och en massa mys innan hon får somna in:-)

En gammal bild men ack så söt;-)